II – De sista förberedelserna
Columbine vaknade tre timmar senare med ett huvud som dunkade och en mage som hotade att vända sig ut och in. Det lukade gammal öl och svett inne i lägenheten och hon kastade en blick på John som sov som ett barn bredvid henne. Nattens minnen sköljde över henne och hon tände en halvrökt cigarett som hon fanns bredvid sängen och tog ett bloss medan hon tänkte över sina val. Det där med att stanna morgonen och äta frukost tillsammans kändes inte som de t mest lämpliga alternativet. Hon var inte ens säker på att John åt frukost. Det enda hon visste om honom var att han var ganska tafatt samt att han gillade punk. Det var inte mycket att gå på i det långa loppet.
Hon hittade sina kläder och med en tuschpenna skrev hon ett snabbt meddelande på hans nakna överkropp ”Thanks mate for yesterday. See you around”. I vardagsrummet låg övriga vänner och sov huller om buller och hon kryssade mellan halvnakna kroppar på väg ut i trapphuset. Väl ute på gatan så slog den krispiga morgonluften om henne och det kändes som en lättnad att slippa ifrån den lilla lägenheten med sina nergångna heltäckningsmattor.
Tvärs över gatan låg en liten deli och hon skyndade in och köpte en baconsmörgås och en kopp kaffe som hon snabbt svepte vid ett av de rangliga borden. Det var den sista augusti och det gick inte att skjuta upp det oundvikliga längre. Imorgon avgick Hogwarts-expressen och hon behövde befinna sig på den.
- Good Morning Ms. Smith. Det har kommit en uggla till dig.
Tom stod bakom bardisken och torkade kaffekoppar när Columbine äntrade Den läckande kitteln och hjärtat klappade hårdare i bröstkorgen på henne.
- Den måste ha kommit medan jag var ute för att köpa mugglartidningen, sa hon och Tom flinade mot henne.
- Right. Brevet ligger där.
Han pekade mot bardiskens ände och hon plockade snabbt upp den tunna pergamentrullen och nickade mot honom.
- Tack! Och du, har du en extranyckel till mitt rum? Jag måste ha råkat lämna den på rummet igår.
- Accio extranyckel!
En nyckelknippa kom flygande i luften och landade i Columbines hand. Hon tackade återigen och gick upp till sitt lilla rum. Med darrande fingrar öppnade hon det förseglade pergamentet och kände genast igen sin mammas handstil.
”Kära Columbine. Älskade dotter. Jag vet att du, precis som jag, hoppats på att det skulle ha lugnat ner sig häromkring lagom till september men situationen är allvarligare än någonsin. Jacob O’Haralds och Robert Zuluma har trappat upp konflikten och nu börjar mugglare dras in mer och mer. Din far har åkt in till Kapstaden i ett försök att protestera mot ministeriets slapphänta roll men skickade ett brev med meddelandet om att oroligheterna eskalerar och att det är svårt att se ett slut på eländet. Jag läste i tidningen här om dagen att konflikten även har drabbat Milima ya buluu och att allt fler föräldrar väljer att skicka bort sina ungdomar. Mina förhoppningar är att läget ska ha stabiliserats till julen så att du då kan återvända till oss. Till dess, ta hans om dig och gör ditt bästa på Hogwarts. Med all tillgivenhet, din mamma”.
Columbine andades långsamt för att försöka förhindra tårarna från att falla men insåg att det var lönlöst. Utanför fönstret kunde hon se mugglare gå skrattande mellan de olika affärerna och hon insåg att idag var sista dagen att göra alla sina inköp inför höstterminen.
Trettio minuter senare hade hon duschat och dragit en relativt ren klädnad över huvudet. Hon nickade åt Tom i baren och fortsatte in på bakgården och knackade vant på tegelstenarna för att ta sig i Diagongränden. I handen hade hon antagningsbeskedet till Hogwarts samt listan över alla skolböcker hon behövde. Det räckte med en blick in i gränden för att inse att det var många sista-minuten-shoppare ute och att det antagligen skulle ta hela dagen att köpa skolklädnader, kittlar och böcker. Hon spejade ut över folkmassan och började med bestämda steg gå till mot Gringotts, banken, för att växla sina afrikanska mynt mot brittiska.
Kön till växlingskontoret var kort och det var snart hennes tur. En svartalf med trumpet utseende satt bakom disken och gav henne en kort blick.
- Hej, jag heter Columbine Smith och jag ska börja på Hogwarts imorgon.
- Jasså, vad ovanligt, muttrade svartalfen och Columbine skruvade besvärat på sig.
- Jag är från Sydafrika och skulle behöva växla pengar till brittiska galleoner.
Alfen antecknade något med en lång fjäderpenna på ett tjockt pergament.
- Har du ett konto här?
- Öh, ja, jag tror det. Min mamma är halvbritt och har öppnat ett konto här till mig så att hon kan flytta pengar från Sydafrika.
- Nyckel, tack.
Columbine rafsade i väskan och fick tag på den stora bronsnyckel hennes mamma hade skickat med henne. Hon räckte den till svartalfen som kort synade den och nickade.
- Kom tillbaka om två timmar. Fyll i blanketten här med önskat uttag och lämna till alfen vid utgången. Han pekade med sin korta arm mot utgången där en annan alf stod och samlade in uttagsformulär och Columbine suckade.
Det här skulle verkligen ta hela dagen.
För att slå ihjäl lite tid så gick hon till Florean Fortescue’s glassbar och köpte en stor strut med chokladglass. Hon slog sig ner på uteserveringen och kände hur huvudvärken lättade för varje munfull glass hon fick i sig. Ett gäng pojkar stod snett mitt emot glassbaren och pojken med glasögon stod och spanade in nya kvastar i skyltfönstret medan hans vänner såg mer intresserade ut av att spana in Columbine på uteserveringen. Särskilt en av pojkarna med långt svart hår och grafitgrå ögon som fräckt pekade åt hennes håll och stötte till en blek pojke med cendréfärgat hår bredvid honom. Den blonde pojken log ursäktande åt Columbines håll och pekade sedan på en lista, likt den hon hade i handväskan, och drog sedan med sig gruppen ner i gränden för att inhandla resterande objekt.
Efter ett par timmar i solen och ett tiotal fräknar senare så gick Columbine tillbaka till Gringotts och hämtade ut en påse med klirrande guldmynt. Snabbt avverkade hon Flourish & Blott’s för skolböckerna samt ingredienser till trolldrycksframställning och fortsatte sedan till Madam Malkin’s för två uppsättningar klädnader enligt Hogwarts mått och mode och en ny festklädnad. Det myllrade av ungdomar omkring henne och hon gissade att de allra flesta också skulle sitta på expresståget följande morgon.
När det börjat skymma så gick hon tyngd av böcker tillbaka till Den läckande kitteln. Hon packade raskt ner allting i kofferten och gick ner för att äta lite middag. Det var många som befann sig i matsalen och hon bad Tom att skicka upp maten till hennes rum. Hon orkade inte med den stimmiga ljudbilden och så snart hon hade ätit så sjönk hon ner i en drömfylld sömn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar