V – Sorteringshelvetet

V – Sorteringshelvetet

Hela sorteringsprocessen flöt förbi som i en dimma. På Milima ya buluu fanns också fyra elevhem men ingen sorteringshatt. Istället lät man fyra djur välja elever till elevhemmen. Columbine var elefant sedan en elefant hade valt henne för hennes starka magiska aura. Alla hennes syskon hade varit med i elefantens elevhem. Trollkarlssamhället levde i symbios med naturen och således förlitade man sig på djurens förmåga att välja.
Nu fick hon istället stå i kö tillsammans med elever som var två huvuden kortare än henne. Hon var den enda som skulle sorteras in i ett elevhem vid årskurs sex. Helst av allt ville hon bara gå och sätta sig borta vid Severus och slippa hela köandet och alla öronbedövande applåder som uppstod varje gång sorteringshatten skrikit ut sitt beslut.

Hon klev fram till pallen med hatten och trädde den lappade och lagade huvudbonaden över huvudet och slöt ögonen. Hon var inte blyg men obekväm med att stå i centrum.

- Jasså, du är inte från England men har engelskt blod i ådrorna, en hint fransyska också om jag inte har blivit helt gammal och gaggig.
Hatten resonerade högt och Columbine knep ihop ögonen ännu hårdare och hoppades att hatten skulle kunna höra hennes tankar på samma sätt som djur kunde. Välj fort, snälla…
- Lilla flicka det här är en viktig process att bedöma dina styrkor och svagheter så att jag kan placera dig i ett elevhem där du kan blomstra.
Det spelar ingen roll, jag ska inte stanna här så länge…
- Var inte så säker på det.
Kom igen nu…
- Okej, låt gå då. Gryffindor!
Ett öronbedövande jubel hördes och hon lyfte av hatten och blinkade mot bordet med vad hon antog var Gryffindor-elever. Hon hastade bort och slog sig ner vid den bortre änden och log svagt mot hennes blivande vänner.

Med mat i munnen fick hon svara på en triljon frågor om sin härkomst, vad hon gjorde i England, hur länge hon skulle stanna och hur hon upplevde England. Tröttheten började komma krypande och hon klippte med ögonen lagom till att chokladpuddingen dök upp på fatet framför henne. Maten var inte som hemma, slottet var inte som hemma och folket var inte som hemma. Men det kändes ganska bra ändå.

Efter maten höll rektorn ett förmaningstal om nya regler och förbjudna objekt men det var svårt att koncentrera sig. Det var skönt när festen bröts upp och eleverna började myllra mot sina uppehållsrum.

- Hej, jag heter Lily Evans! En rödhårig flicka med klargröna ögon dök upp framför henne. På hennes bröst glimmade ett P och auktoriteten sade Columbine att Lily uppenbarligen hade mer befogenheter än en vanlig elev.
- Hej, jag heter Columbine Smith, svarade hon och räckte fram handen.
Lilys handslag var fast och med handen på Columbines arm började hon styra dem genom folkmassan och upp för den stora trappan.
- Jag är kvinnlig prefekt för Gryffindor och Dumbledore har bett oss prefekter att ta hand om dig de första dagarna så att du kommer in i allting på ett smidigt sätt. Jag måste säga att det är fruktansvärt kul för oss att få en utbytesstudent! Jag har alltid varit nyfiken på utbildningen utomlands och…, hennes mun gick i ett och Columbine lyssnade tacksamt.

De stannade till framför ett porträtt av en mycket tjock dam och Lily släppte Columbines arm för ett ögonblick.
- Lösenord! Den tjocka damen plirade mot Lily som automatiskt svarade.
- Skrynkelhornad snorkacka.
Porträttet svängde undan och de två kunde kliva in genom öppningen.

Uppehållsrummet var runt och Columbine förstod att de befann sig i ett av tornen. Klungor av elever satt i mjuka sammetsfåtöljer eller halvliggandes på schäslonger och spelade knallkort och trollkarlsschack. Samtidigt som de klev in i uppehållsrummet flög en pojke med glasögon och mycket rufsigt svart hår upp och skyndade fram till dem.
- Hej Lily! Har du haft en bra sommar? Han log brett och drog handen genom håret så att det, om möjligt, blev ännu mer rufsigt.
- Hej James, jo tack jag har haft det bra, svarade Lily och styrde stegen mot trappavsatsen.
Tre andra pojkar hade slutit upp vid Columbines sida och hon kände genast igen dem från Diagongränden.
- Jag har sett er förut, eller hur? frågade hon till ingen alls och en mycket stilig pojke med grafitgrå ögon fattade tag i hennes hand och tryckte den.
- Ja, i Diagongränden! Jag heter Sirius Black, sa han och log brett mot henne. Det här är mina vänner James Potter, Peter Pettigrew och Remus Lupin. Han introducerade snabbt sina vänner samtidigt som han skickligt lyckades positionera sig på så sätt att han avskärmade de andra ifrån henne. Smått obekvämt skruvade hon på sig och log snett.
- Trevligt att träffas. Vi får säkert mer tid att prata imorgon eller så, men nu är det verkligen dags för mig att gå och lägga mig, god natt!
Hon jäktade efter Lily upp för trapporna när Sirius ropade efter henne.
- Jag såg inte dig på tåget, i vilken kupé satt du?
Hon stannade till och vände sig hastigt om.
- Jag satt med Severus Snape och hans vänner, svarade hon och Sirius ögon hårdnade för en sekund.
- Vilken osis att du hamnade med Snivellus. Tur för dig att du har hamnat i bättre sällskap nu!
Sirius log fräckt och de andra pojkarna skrattade. Lily snurrade runt och ryckte Columbine i armen.
- Lägg av Sirius! fräste hon. Han heter faktiskt Severus.
Hennes ansiktsuttryck mjuknade och hon drog Columbine med sig upp för trappan.
- Du ska sova i min sovsal. Och bry dig inte om Black och hans vänner, de är en bunt med idioter.

En halvtimme senare sjönk Columbine ner bland de mjuka dunbolstren och sekunderna innan hon somnade så såg hon ett par grafitgrå ögon och en pojke vid namn Severus Snape.