VI – En första morgon
Nästa morgon vaknade hon av att Lily varsamt petade på henne och hon drog isär förhängena kring sängen och blinkade i morgonljuset.
- God morgon!
Columbine svängde benen över kanten och strök sitt långa hår ur ögonen.
- God morgon! Vad är klockan egentligen?
Hennes huvud bultade dovt, så som det så lätt gör när man har sovit riktigt, riktigt djupt.
- Klockan är sju! Lektionerna börjar klockan nio och jag tänkte att det var lika bra att väcka dig tidigt så slipper du stressa din första skoldag.
Lily log och återvände till att packa upp kläder ur hennes koffert. Med en lätt sväng på trollstaven fick hon kläderna att slätas ut och vikas ihop i prydliga högar. Hon fick garderobsdörrarna att flyga upp och kläderna ordnades efter användningstillfälle och färgskala. Columbine kunde inte låta bli att vara imponerad. Hon, ett barfotabarn från Afrika, hade kläderna huller om buller i sin koffert och planerade att be Lily lära henne lite hushållsförtrollningar senare.
Efter att ha duschat och klätt sig i en klädnad som nu pryddes av ett diskret Gryffindor-emblem styrde de stegen ner mot frukosten. Lily var tvungen att diskutera någonting med Professor McGonagall redan innan frukosten, något om att hon var säker på att ha missat anmäla sig till fortsättningskursen i talmagi, och lämnade Columbine vid långbordet.
Med munnen full av bacon och äggröra betraktade hon duvorna som susade in i salen. De bar på paket med kvarglömda attiraljer, brev hemifrån och tidningar. En kopia av The Daily Prophet dunsade ner bredvid henne och samtidigt slog sig Sirius Black ner och drog upp en knuting ur fickan och betalade duvan.
- God morgon Columbine, sa han och log. De andra pojkarna anslöt sig och hälsade, om något inte lika framfusigt.
Han vecklade upp tidningen och sjönk ner i en artikel om en förvirrad häxa som sålt förhäxade tekannor till mugglare.
- Gud, det måste vara imperiusförbannelsen, muttrade han och Remus snappade åt sig tidningen ur hans händer och läste koncentrerat.
- Varför terrorisera mugglare med förhäxade tekannor? frågade Columbine och Remus tittade upp över tidningskanten och nickade bort mot Slytherinbordet. Avery satt och gestikulerade vilt och de andra vid bordet såg att kippa efter andan av skratt, det såg mycket ut som om han försökte visa hur det är för en mugglare att bli attackerad av en förhäxad tekanna.
- För att det är roligt?!
- Ja, vissa har sjuk humor, svarade Sirius och stoppade in en bit toast i munnen. Hans ögon mörknade kort men innan Columbine hann ställa en följdfråga så hade Professor McGonagall dykt upp med en hög pergament i famnen.
Peter Pettigrew bleknade när han såg sitt schema för läsåret och James var inte sen med att ropa till sig Lily så att han kunde jämföra sitt schema med henne.
- Smith, har du bestämt vilka ämnen du vill läsa än? Kollegiet har tittat på dina gamla betyg och scheman och satt ihop ett provisoriskt schema.
McGonagall slog lätt med trollstaven på det blanka pergamentet och genast framträdde ett schema som hon gav till Columbine.
- Det låter bra, professorn, tack, sa hon utan att titta ner på lektionerna och McGonagall försvann iväg för att dela ut scheman till övriga Gryffindor-elever.
- Får jag se? Sirius nappade tag i hennes schema och skakade på huvudet.
- Tufft.
- Vadå?
- Ja du läser nästan lika många ämnen som Lily och Remus!
Columbine blickade över på Sirius schema som var nästan lika fullt. De hade en del gemensamma lektioner, konstaterade hon.
- Columbine! Vi har dubbeltimme i trolldryckskonst nu på förmiddagen tillsammans med Slytherin, kom igen killar, jag vet att ni också har det.
Gruppen reste sig upp från bordet och skyndade upp till sovsalarna för tandborstning och för att hämta sin utrustning. Väl nere i källaren insåg Columbine att det inte hade skadat med en tröja. Det var fruktansvärt rått i luften, kanske berodde det på att rummet aldrig såg solljus eller för den kalla stämningen som rådde mellan Gryffindor och Slytherin. Hon var tacksam när Lily gestikulerade åt henne att slå sig ner vid hennes bord.
Läraren, Horace Snigelhorn, var en gladlynt man som verkade ha en förmåga för att avgöra sina elevers talang genom deras släktträd och relationer. Genast intresserade han sig för Columbine för att förhöra sig om trolldryckskonsten i Afrika samt för att höra om hon möjligtvis var släkt med någon av de framstående trollkarlar som på 1700-talet hade emigrerat till Sydafrika. Columbine, som inte intresserade sig för sin släkthistoria svarade sanningsenligt att hon inte visste men att hon kunde skriva till sin mor och fråga, något som Snigelhorn sa att han skulle påminna henne om.
Själva trolldryckslektionen var krävande men på Milima ya buluu hade man lagt stor vikt vid att kunna framställa magiska drycker med naturens egna ingredienser och även om hon var tvungen att koncentrera sig hårt så lyckades hon uppnå ett gott resultat. Självklart så sken Lily Evans på lektionen, redan efter ett par minuter sände hennes kittel ut väldoftande rosa ångor och Severus Snape var sekunder efter henne. James å andra sidan tycktes ha svårare att koncentrera sig. Flera gånger fick Remus rycka in och korrigera James fel, då han själv verkade vara upptagen med att rufsa till sitt hår och kasta förstulna blickar åt Lilys håll.
Vid lektionens slut gapade hennes schema tomt medan de andra skulle fortsätta till spådomstornet, utom Lily som menade att spådomskonst var rent hokus pokus och hon hade en timme av talmagi framför sig. Lite förvirrat stod Columbine kvar i entrén och funderade över huruvida hon skulle sätta sig ner i biblioteket och beta av läxan som Snigelhorn hade gett dem eller om hon skulle ta sig ut på ägorna och andas frisk luft.
Samtidigt som hon sköt upp den väldiga porten kom Severus springande ikapp henne.
- Har du håltimme? frågade han och strök sitt flottiga hår ur ansiktet.
- Ja, har du?
- Perfekt! Vill du ta en tur runt slottet?
En timme passerade i rasande fart. Severus var mycket kunnig när det kom till Hogwarts historia och de magiska djur och ting som fanns runt slottet. Lagom till lunchrasten slog de sig ner under en ek precis vid sjön och betraktade jättebläckfisken som lojt skvätte upp vatten mot dem.
- Varför tycker inte Sirius och de andra om dig? frågade hon samtidigt som hon tände en cigarett och drog ett bloss. Hon kastade paketet mot Severus som tappade det och lät det ligga i gräset.
- Jag röker inte. Du vet att det där dödar dig va? sa han och Columbine log.
- Äsch, live fast die young.
Severus betraktade henne och blickade sedan ut över sjön.
- Vi är väldigt olika helt enkelt. De är idioter och tror att de är så jävla häftiga hela tiden. Och så gillar dem inte att jag är kompis med Lily. Särskilt inte den där Potter som tror att han är någon superstjärna bara för att han är en medioker jagare.
Hans röst var hård och Columbine bestämde sig för att släppa ämnet. En ny vänskap är som ett växtskott. Det behöver mycket näring och omsorg. Det går inte att bara kapa bort nya blad, rycka upp dess rötter eller glömma att tala med växten för då dör den. Vissa frågor är bättre att spara tills växten har hunnit bli en hel buske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar