VII – Grafitgrå ögon och svettpärlor

VII – Grafitgrå ögon och svettpärlor

Severus betraktar henne på andra sidan matsalen där de sitter båda två. Hon med det långa svarta håret och glittrande ögonen och Lily. Det fanns inte ord nog att beskriva Lily. Hans allra äldsta och bästa vän, hans enda riktiga vän. Den första som förlitat sig på honom och som han hade kommit att älska. Hennes röda tjocka hår och gröna ögon. Fräknarna på nästippen och hennes sätt att vända hela sin koncentration mot honom varje gång han öppnade munnen. Det gjorde så ont i honom att de inte hann umgås så mycket längre. Stulna timmar på skolgården men om loven så hann de spendera dagarna tillsammans. En form av ljuvlig eskapism från verkligheten.

Och nu Columbine. Den nya flickan som verkade vara så ovetande om rivaliteten utan såg honom för den han var. Hon skrattade inte åt hans krokiga näsa eller långa smutsiga hår. Hon var intresserad av att höra honom prata och skrattade åt hans tafatta skämt. Men hon hade så många andra. För varje dag som gick så knöt hon nya kontakter. Hon var som en vildfjäril vars färger alla attraherades av och ville komma nära.

*

Columbine var inte utanför men än så länge inte en i gemenskapen. Det tog tid att skaffa vänner och efter en vecka på Hogwarts så var hjärnan fylld av nya intryck och det var svårt att komma ihåg alla namn. Allt som oftast umgicks hon med Lily och hennes väninnor: Mirabella som var så blod och blek att Columbine hade kunnat svära på att hon hade vilieblod i sig om det inte vore för de överlappande framtänderna och öronen som hade en tendens att sticka ut genom det flortunna håret. Elyssa med sitt bruna hår och plirande ögon. Hon som alltid skrattade högst av dem alla och flörtade med alla pojkar på två ben. En förträfflig vaktare i quidditchlaget. Sedan var det ofta med två flickor från Ravenclaw: Theodora, alltid rakt på sak och sökare i Ravenclaws Quidditchlag. Skvaller intresserade inte henne utan bara fakta, raka rör och inget bullshit. Ava, ett år yngre än de övriga i gruppen och en hopplös romantiker. Hennes ögon var ofta beslöjade av dagdrömmar och ibland var det svårt att se varför hon placerats i Ravenclaw.


Det var fredag och tröttheten brände i ögonen. Helgen låg framför dem som en evighet av lättja även om Lily inte var sen att påpeka att de borde sätta igång med alla läxorna så att de kunde ”sova gott på söndag”. När de anlände till uppehållsrummet ursäktade hon sig och satte av upp till sovsalen. Ur sin koffert plockade hon upp en bit pergament och sugandes på sin fjäderpenna la hon sig på mage i sängen och började skriva.

”Hej mamma. Nu har det gått en vecka sedan jag kom till Hogwarts och allt är bra med mig. Det är mycket högt tempo här och britterna verkar inte sätta lika stort värde på att vara ute i naturen men jag trivs bra. Jag har skaffat mig en del nya vänner men saknar alla er där hemma något otroligt. Snälla hälsa systrarna mina att skriva till mig. Och pappa! Jag vill höra allt om hur ni har det och jag hoppas att jag kan få komma hem snart igen. Kram, Columbine”

Hon förseglade snabbt pergamentrullen och tog dubbla steg ner för spiraltrappan till uppehållsrummet. Eleverna verkade fira att det var helg och överallt stod fat med små bakelser och i mitten av rummet stod Sirius och James och höll hov för ett gäng tredjeklassare. James briljerade med sina snabba reflexer och lät en gyllene kvick segla runt kring hans huvud men varje gång kvicken var på väg bort så fångade han in den som en katt fångar in en mus. Sirius delade ut flaskor med honungsöl till ungdomarna och Lily stod avvaktande en bit bort.

- Du som är prefekt, är det tillåtet med fester? frågade Columbine och Lily skakade skrattande på huvudet.
- Nej, absolut inte, men vad ska man göra?
Hon drog hårsnodden ur håret och skakade ut det över sina axlar innan hon kryssade igenom folkhopen mot Sirius för en flaska öl. Columbine tog tillfället i akt och smet ut genom porträttet där den tjocka damen satt och drack portvin med sin väninna Violett.
- Vad ska du ut och göra? sluddrade porträttdamen och Columbine viftade med pergamentrullen.
- Uggletornet! ropade hon tillbaka.
- Inga elever i korridorerna på nätterna , fnissade Violett och Columbine himlade med ögonen.
- Klockan är bara halv åtta, ropade hon över axeln och fortsatte mot uggletornet.

Hon postade sitt brev med en stor gråbrun uggla som flög ut i skymningen. Väl tillbaka i uppehållsrummet så var festen i full gång och en fjärdeårselev spillde lite honungsöl på Columbines axel och hon morrade lågt på väg in mot festens mitt. Lily verkade uppsluppen och stod rödrosig och talade med James, som såg ut som om han befann sig i sjunde himlen.
- Här, ta en flaska öl!
Sirius tryckte en immig ölflaska i handen på henne och hon tog tacksamt ett par klunkar.
- Tack! Hur smugglar ni in dem?
Han flinade och drog handen genom det mörka håret sedan ryckte han på axlarna.
- Spelar det någon roll? Vi alla måste ju få ha våra hemligheter, skrattade han och la fräckt armen omkring hennes axlar och kramade till.

Hon mjuknade och tog en till klunk ur ölflaskan. Han doftade gott och det glittrade i hans grå ögon. Någon satte igång en vinylspelare och musik fyllde luften. Columbine hade aldrig hört låten tidigare men det spelade ingen roll, kolsyran från ölen verkade ha stigit henne till huvudet och hon tittade på Sirius som satte ner sin ölflaska och blickade ut över folkhopen.
- Kom igen nu allihopa, vi dansar!

Det var svettigt. Hennes hår klibbade i nacken och hon kände hur hon började bli lätt berusad. Någon hade öppnat en flaska eldwhisky och drycken hade bränt i magen. Till och med Lily såg ut att roa sig kungligt med James och Remus. Tillsammans dansade de vilt en bit bort. Columbine såg Sirius halvligga på en schäslong och banade sig dit och slog sig ner på golvet bredvid möbeln och viftade med händerna framför ansiktet, som en provisorisk fläkt.
- Har du kul? Hans andedräkt träffade hennes nacke och hon vred sig om.
De hamnade nära, nära.
- Ja, svarade hon sanningsenligt och han log och strök en hårslinga ur ansiktet.
- Bra. Vackra flickor ska alltid le, sa han och tonlägret ändrades. Hans röst djupnade och lät som sammet. Mjukare än någonting annat men en strävhet. Han doftade mysk och honungsöl. Håret var lockigt av värme och dans och han blickade in i hennes ögon. Hon vred på sig och särade lätt på läpparna.
- Akta dig för Sirius, han är en notorisk kvinnokarl! Lily skrattade och dunsade ner bredvid Sirius på schäslongen och sträckte sig efter en tom flaska på bordet.
- Aguamenti, mumlade hon och från toppen av sin trollstav porlade vatten ner i flaskan och hon drack i djupa klunkar.
Sirius harklade sig och satte sig upp och drog händerna genom håret.
- Oj vad mycket klockan är, gäspade Lily och ställde sig upp, smått vingligt och Columbine följde hennes exempel.
- Ja verkligen, jag är dödstrött! God natt allihopa, sa hon och vinkade åt Sirius och åt de andra pojkarna.

Fnissande gick de upp för trappan mot sovsalen och när hon väl låg bakom draperierna i sin säng så kunde hon inte låta bli att låta fjärilarna dansa runt i magen för en lite sekund. En sak var att gå hem med främmande pojkar, det var en helt annan sak att kyssa någon i sitt eget elevhem - efter bara en vecka. Och Sirius var en notorisk kvinnokarl, men Columbine var inte intresserad, inte på det sättet, och varför förneka det som kändes naturligt? Men tänk hur mycket problem det skulle kunna ställa till? Medan hon debatterade den onde och den gode fen i huvudet så kom sömnen och överrumplad somnade hon.