VIII – Män är från Mars och kvinnor från Venus
Sirius Black var irriterad. Hans mamma hade skickat ännu ett brev om att han borde ta sig i kragen och byta umgängeskrets. Hans lillebror Regulus Black såg ut att roa sig kungligt vid Slytherins frukostbord och med ett huvud som redan klövs itu så var det mer än frustrerande att hans föräldrar och bror var tvungna att vara fullständigt imbecilla. Även om terminen precis startat och han kände sig lättad över att vara tillbaka på Hogwarts så fasade han för jullovet då han skulle tvingas att åka hem för att fira julen med sin släkt. Kära mamma Walburga och pappa Orion. Morbror Cygnus och hans fasansfulla fru Durella samt hans kusiner Bellatrix, Narcissa och Andromeda. Visserligen var Andromeda nästan normal och likaså hans morbror Alphard, men sedan hans mamma och Alphard hade kommit lite på kant så verkade eldwhiskyn föra hans talan. Varför kunde inte han födas i en normal familj som James? Med föräldrar som stöttar och älskar utan att ställa krav. Om det var något som gjorde en fucked up var det definitivt familjerelationer.
Elyssa slängde sig ner på platsen bredvid Sirius och hällde upp en stor kopp kaffe och drack djupa klunkar.
- Vilken fest igår! Herregud, sa hon med munnen full av toast så att brödsmulorna yrde ur hennes mun.
- Verkligen, höll Sirius med och hoppades att Elyssa skulle föra konversationen solo för han orkade inte med att vara artig, trevlig eller vältalig.
- Och jävlar vad du limmade på Columbine igår! Fy fan vilken kvinnokarl du är Sirius!
Det stack till lite i hjärtat. Alla dessa flickor och alla dessa ickefunktionella relationer. Tårar och skrik men att aldrig behöva vara ensam. Ha marodörerna som sina bröder, band starkare än blod, och alla flickor han ville ha. Så jävla grisigt.
- Jag vet, svarade han och pressade fram ett flin. Det kändes som en stel mask över ansiktet. Han svepte den sista slurken kaffe och ställde sig upp.
- Nej du, nu blir det ett par timmars sömn till, sa han och Elyssa vinkade åt honom.
När Columbine kom ner till frukostmatsalen var tjejsnacket i full gång i ena hörnet. Mirabella var djupt försjunken i en diskussion med Lily och Elyssa såg ut att mest av allt vilja betygsätta killarna från kvällen innan. Columbine var tacksam över sällskapet och började bre marmelad på en bit toast.
- Vadå vad hände mellan dig och Sirius igår egentligen? Elyssa såg upphetsat på Columbine och hon ryckte på axlarna.
- Ingenting. Verkligen ingenting.
Det gick inte riktigt att förneka spänningen i luften men hon ville inte heller förstora det som hade hänt, eller snarare inte hänt.
- Jo men kom igen, ni såg ju ut som ni tänkte hångla!
- Absolut inte, hon stoppade en bit bröd i munnen och Lily bröt tacksamt in.
- Fy fan vad jobbigt James är. På riktigt! Bara för att han var remotely normal igår så tror han typ att jag är intresserad nu. Som om jag någonsin skulle kunna vara intresserad av någon som största delen av tiden beter sig som en grottmänniska.
- Men han är ju rätt snygg, avbröt Mirabella och drog det silverblonda håret bakom öronen.
- Kanske han hade varit om han inte hade envisats med att rufsa till sitt hår hela tiden, sa Lily föraktfullt och Columbine bet sig i läppen.
- Men han är ju kär i dig, det är ju helt uppenbart, sa hon tankfullt och Lily fnös.
- Jag vet, good luck.
De fortsatte att diskutera James beteende över oanständiga mängder kaffe och lämnade inte Den stora salen förrän flera timmar senare.
Severus såg det röda håret svänga runt ett hörn och han satte efter henne.
- Vi ses senare, ropade han över axeln till Avery och Mulcibel.
- Lily!
Lily Evans snurrade runt och hennes gröna ögon sken upp när hon såg honom.
- Sev!
Hon omfamnade honom fastigt och det kände som att Snape skulle lyfta ett par centimeter från marken. Tillsammans började de gå i korridoren mot biblioteket.
- Är du klar med Snigelhorns uppsats? frågade han och hon suckade.
- Nej, inte i närheten. Är du?
Snape visste att det skulle gå fort när han väl satte sig ner med uppsatsen, trolldryckskonst föll sig fullkomligt naturligt för honom.
- Snart, men om du vill så kan jag hjälpa dig med den?
Hon sken upp och kramade om hans arm och hennes ögon glittrade.
- Åh du är bäst Sev!
Han skulle leva på orden resten av dagen.
Han älskade att flyga. Första gången han satt på kvasten för den här säsongen och han tillät sig att flyga högt över trätopparna. Om ett par minuter skulle den första quidditchträningen starta och även om gårdagens konsumtion av honungsöl låg som en dimma kring hans huvud så flög han på känn, det satt i ryggmärgen. Även om han var duktig i skolan så var flyga det han kunde allra bäst.
Han hörde Teds visselpipa ljuda genom vinden och han sänkte sig kontrollerat ner mot marken.
- Som ni vet är det här mitt sista år som quidditchkapten och min sista chans att vinna pokalen, så i år gäller det verkligen.
Ted var en förträfflig vaktare och en mycket hård quidditchkapten men hans släpiga röst fick vem som helst att somna så samma sekund som han satte igång med en lång utläggning om årets strategi så vandrades James blick. Han fick syn på Lily och Severus Snape i närheten av sjön och det knöt sig i magen på honom. Han hatade att Lily inte såg på honom på samma sätt som hon såg på Snivellus Snape. Den äckliga, flottiga, idioten till Slytherinare som hon så envist hängde sig fast vid. Det var så uppenbart att han bara ville stoppa in händerna inför hennes klädnad, inte för att James skulle ha något emot det heller, och det fick honom att koka på insidan. Irriterat spottade han på marken och harklade sig.
- Vilka spelar första matchen, är lottningen klar? frågade han och Ted nickade.
- Ja, det blir Ravenclaw mot Slytherin i första matchen om två veckor.
James suckade. Han hade velat krossa Slytherin i första matchen för säsongen, och gärna sett till så att en vilsen dunkare krossade Snapes långa, krokiga näsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar