X – Början på något nytt

X – Början på något nytt

Det föll sig så naturligt att falla in i ett mönster. Att underhålla sig själv med oskyldigt flörtande och att sola sig i glansen från någon annans ögon. För han föll handlöst och Columbine tittade bara på. Det föll sig så enkelt att vinka till varandra från elevhemsborden i Den stora salen med munnen full av rostat bröd. De hade inga lektioner tillsammans då han var en sjundeårselev och trots quidditchträning och skolarbete så hann han alltid stjäla en halvtimme, timme åt dem varje dag då han underhöll henne med anekdoter från hans barndom eller tog med henne på en spontanpicknick vid sjön och bjöd på bakelser och andra sötsaker. Det var inga fjärilar i magen men hjärtat hoppade ibland över ett slag. Det var värme och mjukhet.

Columbine skyndade över quidditchplanen och ner mot utkanten av den förbjudna skogen. Det var en av de sista fina dagarna och det märktes i luften att hösten var på väg. Hon var sen och lät fötterna flyga fram över gräset för att försöka hinna i någorlunda tid. Sebastian hade tagit med henne till biblioteket för att visa henne uråldriga romaner som fanns längst bak i den speciella avdelningen. Omslagen hade varit utsirade och täckta med bladguld, sidorna spröda som spunnet socker. Han hade introducerat henne för några av Englands största litterära verk och berättat med passion i rösten om hur magiskt mugglarspråk kunde vara, även om det ibland kunde vara svårt att förstå innebörden av alla ord.

- Förlåt att jag är sen! flåsade Columbine när hon sprang ifatt dem.
- Ingen fara, sa Lily överslätande och Severus blick var svår att tyda. Kanske han hoppats att hon inte skulle hinna alls.
Hon försökte hämta andan men hjärtat pickade som en skrämd fågel i bröstkorgen.
- Din nya pojkvän? Serverus flinade och puttade till henne på överarmen och Lily fnissade förtjust.
- Ja! Eller hur? pep hon och Columbine skakade på huvudet.
- Nej, vi är bara vänner än så länge.
- Ja, än så länge ja! Men snart så, sa Lily och hennes ögon glittrade.
De slog sig ner i en glänta i utkanten av skogen och Severus plockade fram tre flaskor honungsöl ur sin klädnad och Columbine tände en cigarett.
- Har du inte lagt av med det där än? Severus räckte henne en flaska skummande öl som hon tacksamt tog emot.
- Äsch, lägg av, alla har vi laster! skrattade hon och lutade sig mot en skrovlig trädstam.

Det var lättsamt. Gled från samtalsämne till samtalsämne utan att snudda vid omvärlden eller andra vänner. Eftermiddagssolen gassade att hon somnade i gräset. Det doftade så som gräs gör precis innan hösten kommer och tar död på det. På väg att gulna och sedan förmultna. Hon vaknade av att någon blåste i en visselpipa och över sitt huvud kunde hon se hur quidditchträningen för Ravenclaw hade börjat. Till vänster om henne låg Lily med huvudet mot Severus axel och även de sov. Hon kunde se hur han log i sömnen.

De tränade fortfarande efter middagen och Sebastian var både hungrig och trött. Det värkte i kroppen efter flera veckors hårdträning och ögonen var simmiga efter alldeles för många, långa, sena nätter av plugg. Han såg fram emot ett långt bad i prefektbadrummet och sedan en tur ner till köket för att få lite middag av köksalferna. Theodora var en slavdrivare och visst ville han vinna quidditchpokalen. Han hade varit med i laget sedan han var tolv år gammal och Ravenclaw var en ständig trea. Till slut ljöd Theodoras visselpipa igen och han sänkte farten och styrde mot marken. Mjukt satte han ner fötterna och klev av kvasten.
- Bra jobbat! Samma tid, samma plats imorgon. Se till att få lite sömn nu, sa hon och började plocka ihop tillbehören. En vanlig dag skulle Sebastian ha stannat och hjälpt till men idag skyndade han mot slottet.

Timmen i biblioteket hade sinkat honom hela dagen, även om det hade varit värt det. Columbine med hennes långa svarta hår, fosforljusa hud och tindrande ögon. Det något sneda leendet och hennes dialekt. Hon var fascinerande, som från en annan värld, en värld som han ville vara del av.

Hon stod utanför entrén till hans elevhem med ett blygt leende på läpparna. Hennes mörka hår var som två gardiner framför ansiktet. I famnen höll hon ett knyte som hon sträckte fram emot honom.
- Hej, sa han och strök det svettiga håret ur ansiktet.
- Hej.
Han ville så gärna krama om henne men han visste att han både var svettig och smutsig.
- Jag tog med mig lite mat till dig. Jag såg dig inte under middagen och tänkte att du skulle vara hungrig när du var klar med din träning, andades hon och sträckte honom knytet.
Orden stockade sig i halsen på honom och han kysste henne hastigt på kinden.
- Jag har inte tid att stanna egentligen, utan jag har lovat Mirabella att hjälpa henne med astronomiläxan. Professor Sinistra har gett oss hur mycket läxor som helst.
Hon log och han kramade matknytet mellan händerna.
- Jag ska till prefekternas badrum och fräscha upp mig lite, han skrattade och pekade på sina smutsiga quidditchkläder. Men det ligger på vägen mot Gryffindortornet så ska vi ta sällskap en bit?

De gick nära varandra. Hon doftade som vattenmelon och svagt av mysk. De sa inte så mycket till varandra men tystnaden var inbjudande. Deras fotsteg och armrörelser perfekt synkroniserade. Vid femte våningen stannade han och nickade mot statyn av Boris the Bewildered.
- Oxblod, mumlade han till statyn och dörren svängdes upp till badrummet.
Hon tittade på honom med stora ögon och log mot henne.
- Vi ses imorgon då, god natt.
Så gärna ville han krama om henne, men istället vände han sig om för att gå in i badrummet.
- Vänta, andades hon och han tittade över axeln.

Hon stod så nära. Hennes läppar var särade och han kunde se hennes vita framtänder skymta fram. Sedan försvann tid och rum. Hon pressade sina läppar mot hans och försiktigt lät hon sin tunga glida in i hans mun. Han tappade matknytet som med en dov duns föll till golvet och han slog armarna om hennes midja och drog henne närmare, kysste henne med intensivt och lät fingrarna glida genom hennes hår. Hon besvarade kyssen med samma intensitet och pressade honom mot väggen bakom. Det var svårt att andas, svårt att bestämma tid och rum, och det susade i öronen. Sedan släppte hon honom och slickade sig om läpparna.
- Du såg så duktig ut där ute på planen, andades hon. Hennes andetag var snabba och sedan lät hon håret falla ner för ansiktet och försvann bort i korridoren.

Kvar stod han med hjärtat i halsgropen och det kändes som kolsyra i blodomloppet.