XII – Slytherins avelshästar

XII – Slytherins avelshästar

Severus var irriterad. James blotta närvaro fick det att krypa i alla hans lemmar och helst av allt skulle han velat förhäxa Potter så att han skulle behöva residera på sjukhusflygeln i ett par månader eller så. De satt och väntade i klassrummet för trolldryckskonst och James höll hov i den bakre delen av klassrummet som vanligt. Han lekte med en kvick till flickornas hurrarrop och till Severus stora förtret verkade även en del av de enfaldiga Slytherin-flickorna tittade uppskattande på Potter.

- Du ser ut som att du är nära på att bita huvudet av någon!
Evan Rosier slog sig ner bredvid Snape och hivade upp skolböckerna på bordet och petade honom i sidan.
- Lägg av, väste Severus och Evan slog ut med händerna och himlade med ögon.
- Ta det lugnt, det var bara ett konstaterade.

Snape suckade. Han orkade inte behöva oroa sig över sina vänner nu också. Det hade krävts så mycket av honom att penetrera den grupp av vänner han hade idag, att få vara med och han var Lucius Malfoy evigt tacksam för att han tog Snape under sina vingar, såg hans potential. Han var så långt ifrån cool man kunde vara men det spelade inte längre någon roll. Han var manipulationens mästare med ett iskallt intellekt. Det var så mycket lättare för dem som redan var infödda i de renblodigas klubb. De som hade släkttavlor som stamtavlor att skryta med. Det var svårare för honom.

- Evan, sorry. Jag blir bara så jävla trött på den där förbannade Potter.
Evan kastade en blick bort mot marodörernas bord och skakade på huvudet.
- Låt det vara Sev, låt henne vara. Hon är inte värd det, fattar du väl, sa han tyst och Severus spände ögonen i honom. Är det inte du som alltid tjatar om renblodiga och smutsskallar?
- Låt mig vara, du har ingen aning om vad du pratar om, sa han kallt och vände blicken fram mot den svarta tavlan samtidigt som Professor Snigelhorn klev in i klassrummet.
Evan himlade med ögonen igen och kastade en blick mot Lily där hon satt längst fram i klassrummet och viskade med Columbine och Elyssa.
- Severus, du är inte ensam om att vara sexton år och förälskad, muttrade han och Severus begravde huvudet i händerna för ett kort ögonblick innan han riktade all sin koncentration mot Snigelhorn.

*

Severus huvud värkte. Han kunde inte låta bli att observera Lilys alla rörelser och det verkade som om hon faktiskt stod ut med James för första gången, något som drev Severus till ett lätt vansinne. Eller så kanske han bara inbillade sig. Han var trött, utmattad efter alla sena pluggnätter och det var tröttsamt att alltid trippa på tå i alla hans relationer. Rädd för att göra något förhastat eller säga något som inte var genomtänkt i hennes närvaro men också rädd för att hans vänner skulle vända sig emot honom. Ibland önskade han att Lily kunde ha blivit invald i Slytherin. Det var en självisk tanke men det var ett drag som gick igenom alla medlemmar av elevhemmet. Han visste att hon inte skulle klara sig, att varje dag skulle vara en kamp för att hävda sig och för att visa att hon verkligen dög. Trots hennes blodstatus.

Blodet. Det röda som fick dem alla att överleva men som också kändes som en börda. Hans rädsla att någon skulle uppmärksamma att han bara var ett futtigt halvblod. Han var lika bra, om inte bättre rent magiskt än alla andra i hans årskurs. Även de renblodiga. Men det var en börda att behöva hålla en hemlighet.

Och Lily. Hon som briljerade jämt men var mugglarfödd. Tanken fick honom att stöna. Det var viktigt med blodstatus. Renblodigheten var nyckeln till framgång och makt. Det var inträdesbiljetten till det liv som Severus längtade efter. Livet där ingen skulle ifrågasätta honom eller skratta åt honom bakom hans rygg. Livet där alla skulle tystna när han klev in i ett rum och lyssna på vad han hade att säga. Men det var ett liv utan Lily. Evan var den enda som någorlunda förstod Severus, även om Evan trodde att Severus bara hyste vänskapliga känslor mot den rödhåriga flickan. Smutsskalle. Han hade inget problem att yttra ordet när det gällde andra men det smakade beskt i munnen varje gång han kom att tänka på henne och hennes gröna ögon.

- Sev, sitter du här och grubblar?
Evan slog sig ner bredvid honom med en duns och Severus spanade ut över uppehållsrummet för att se om det inte fanns någon annan han kunde övertala Evan att gå och störa.
- Lämna mig ifred, bad han tyst och Evan skrattade och sträckte ut sig i soffan.
- Absolut inte.
- Gör du det här bara för att irritera mig? Han drog händerna genom håret och Evan flinade.
- Såklart.
Severus drog efter ett djupt andetag och pressade fram ett halvt leende.
- Vad vill du mig?
- Är det så man talar till vänner? Evan skrattade och Severus hindrade sig själv från att himla med ögonen.

De var vänner. Evan var antagligen det närmaste han hade till en riktigt kompis, förutom Lily och Columbine.

- Så Severus, jag har tänkt på en sak, började Evan och Severus flinade.
- Gjorde det ont att använda hjärncellerna?
Evan skrattade och boxade till honom på överarmen.
- Nej men seriöst nu. Jag tror att det är dags för dig att börja dejta.
- Äh.
- Kom inte och säg att du inte är intresserad av tjejer nu. Jag är då inte intresserad av att dejta dig om det nu är så att du är lagd åt det hållet! Han fnissade muntert och Severus muttrade till svar.
- Helt ärligt. Det är dags att du får Lily ur huvudet och satsar på någon… låt oss säga, mer passande för dina ambitioner. Jag vet att Lily är smart och ganska så söt men hon är en bromskloss, hör du det Sev? En BROMSKLOSS.
- Lägg av.
- Nej men ärligt. Har du ens tittat på tjejerna här?

Han slog ut med armarna mot uppehållsrummet och Severus svepte med blicken över flickorna. Det var klart att det fanns söta flickor i Slytherin, sötare flickor än i andra elevhem. Alla flickorna bar en elegans, som avelshästar av hög rang.

- Vad tror du om Rowena? Hon är söt och jag vet att hon gillar lite boknördiga killar, sa Evan och pekade mot Stephanie och Rowena som satt tillsammans i motsatta hörnet.

Stephanie och Evan hade dejtat av och till sedan fjärde året och det stod ganska klart att de skulle bli dem två efter skolan. Evan hade sina affärer, som det var brukligt, men Stephanie stod alltid trogen vid hans sida. Severus kunde inte riktigt förstå varför. Varför Evan skulle kunna ligga med någon annan när han hade en flickvän. Eller varför hon skulle stanna kvar när det fanns andra som aldrig skulle drömma om att vara otrogen.

- Oi, Steph! Kom!

Stephanie tittade upp från sitt pergament och sken upp. Evan log sitt allra charmigaste leende och vinkade henne till sig. Hon kom gående som en mannekäng över stengolvet och Severus betraktade henne. Han antog att hon var vad som ansågs vara en tiopoängare. Stora blåa ögon fyllda av oskuldsfullhet, ett leende med en farligt lockande underton och ett hår som alltid såg silkeslent ut.

- Hej babe, sa hon och slog sig ner i Evans knä. Genast började de ljudligt utbyta saliv och Severus tittade äcklat bort. Efter ett par minuter var kärleksfesten över och Evan flinade.
- Så Steph, vad tror du om Serverus och Rowena?
Stephanie sken upp och nickade.
- Gillar du henne? frågade hon nyfiket och Severus kastade en mördande blick åt Evans håll.
- Äsch, Severus vet inte vad han gillar men jag tror att de skulle vara förträffliga tillsammans. Dejtar hon någon nu?
- Nej, inte sedan det tog slut med Ulysses förra året.

Ulysses. Slytherins högsta höns som gått ut skolan förra året och brutalt dumpat Rowena eftersom han inte var intresserad av att ha någon brevvän till flickvän i två år.

- Men perfekt då! Det är en Hogsmeade-helg snart så då kanske vi kan hitta på något allihopa och hoppas att turturduvorna hit it off.

Evan log som en sol och Severus vred sig i soffan. Han kastade ett öga mot Rowena där hon satt kvar vid sitt pergament. Han hade alltid tyckt att hon såg ut att tillhöra tapeten, någon som aldrig stod ut, men kanske var hon rätt söt ändå med sitt spikraka ljusbruna hår och breda leende. Men hon var inte någon Lily, inte ens i närheten.