XIII – Bröder vid fullmåne

XIII – Bröder vid fullmåne

- Så vad tror ni om nästa quidditchmatch då? Theodora spände ögonen i James och han pressade fram ett leende.
- En lätt match såklart. Sen när skulle Hufflepuff ha lärt sig spela quidditch?

De brast ut i skratt och Elyssa vek sig nästan dubbelt över bordet. Tur att lektionerna i trolldomshistoria kunde vara någorlunda underhållande. Remus hade svårt att hänga med i samtalen. Det var den tiden på månaden och det var svårt att sova om nätterna. Det var som om vilddjuret inom honom fick det att krypa i hans vener veckan innan det var dags. Han flinade för sig själv. Sirius brukade alltid säga att han var värre än en tjej när det närmade sig fullmåne. Noggrant räknade han dagarna, fick aldrig tappa kontrollen och det var svårt att vara spontan när han var tvungen att klara av sina prefekt-uppgifter och skolarbetet i förväg eftersom ett par dagar skulle gå bort. Ofta såg han till att hjälpa sina vänner också. Han var dem evigt tacksam att de alltid ställde upp för honom. Hur irriterande och dumdristiga de annars kunde vara så var de just det, hans allra bästa vänner.

*

Elden sprakade hemtrevligt i uppehållsrummet och James gäspade och sträckte på sig. Klockan närmade sig 01 och även om det var en fredagskväll hade många valt att krypa till sängs. Utanför fönstren ren stormen och hösten hade tagit dem alla i sina klor. Helst skulle James också lägga sig mellan dunbolstren. Lördagen skulle bjuda på en stenhård quidditchträning, hade Ted informerat om vid middagsbordet, inför säsongens andra match. Det borde vara en lätt match men för att ha en riktig chans om mästerskapspokalen så skulle varje mål vara viktigt och det var James uppdrag som jagare att göra målen.

- Remus, hur mår du? Sirius röst fick James att vakna till ur sin dvala och han sträckte återigen på sig i hopp om att hjärnan skulle få tillgång till lite mer syre och kickstarta.
- Sådär, svarade Remus med svag röst och pressade fram ett tappert leende.
- Vill du ha någonting Måntand? Eldwhiskey eller kanske en blodig biff? James harklade sig och Remus svepte stickade filten om axlarna och skakade på huvudet.
- Tack Tagghorn, men det ärkcer med att ni fördriver ett par timmar med mig tills det värsta är över.
- Såklart. Peter klappade Remus uppmuntrande på axeln.

Det var kvällen före fullmåne och krypningarna var värre än annars. Remus var kallsvettig och satt skakande blek på golvet framför brasan med knäna uppdragna under hakan. Han tvingade dem aldrig att lida med honom men i egenskap av att vara hans bästa vänner behövde han aldrig fråga utan de ställde bara upp utan att kräva någonting tillbaka.

- Så vad händer med Lily? Remus vände huvudet mot James som genast blickade bort mot porträtthålet.
- Det är lugnt. Hon och de andra tjejerna gick och la sig för någon timme sedan, sa Peter och stoppade en chokladgroda i munnen.

James lade sig raklång i soffan och drog händerna genom håret med en frustrerad suck.

- Ingenting.
- Vadå ingenting? frågade Sirius. Har du helt plötsligt slutat vara hopplöst förälskad i henne? Han flinade snett och James suckade igen.
- Det har inte ändrats men absolut ingenting händer. Hon växlar fortfarande mellan att behandla mig som luft eller ohyra.
- Nu överdriver du väl ändå? Som luft eller som en vän, rättade Remus honom och James skakade på huvudet.
- Knappast som en vän! Vid Merlins namn, undrar jag vad hon ser hos Snivellus? De två är vänner! Jag och Lily är inte vänner, hon vill aldrig bara hänga med mig på fritiden. Hans röst hårdnade och Remus klappade honom på knäet och log uppmuntrande.
-Äsch, om du slutar stöta på henne och satsar på en mer vänskaplig approach så kommer det säkert att gå bra.
- Och sen kan du komma in under hennes klädnad, flinade Sirius och James kastade en handfull Bertie Botts bönor mot honom som Sirius lika skickligt fångade. De andra skrattade och James rodnade lätt. De skulle bara vilja veta om vad han så gott som dagligen fantiserade om.

- Apropå att komma in under klädnader.., James flinade och nickade menande mot Sirius som slog ut händerna med en spelad oskuldsfullhet.
- Jag har väl varit en ytterst oskyldig pojke den här terminen! protesterade han och James nickade.
- Precis! Du har inte försökt lägra några nykomlingar.
- Vad du är grov i munnen. Jag lägrar inte flickor, jag älskar med dem, sa Sirius med en röst likt en fransk charmör och de alla brast i skratt.
- Oavsett ditt ordval, fortsatte James. Du har inte försökt haffa några nykomlingar.
- Usch, men de är ju bara elva!
Alla skrattade återigen och Remus såg lite piggare ut.
- Lammkött, var det inte något som hette så? retades Remus och Sirius rynkade på näsan.
- Pervo!

Skrattsalvorna steg mot taket och Peter såg ut att ha svårt att hämta andan.

- Se nu till att inte Slingersvans dör av skratt, förmanade Sirius trumpet.
- När jag sa nykomlingar menade jag nykomlingar i vår egen ålder, förklarade James tålmodigt som om Sirius hade blivit tappad på huvudet som barn.
- Columbine? Sirius lät oberörd men den svagaste hint av rodnad blossade upp över hans kinder.
- Ja! Varför i hela Merlins namn har du inte försökt lägra henne? James lät förbryllad och Sirius ryckte på axlarna och grinade snett.
- Jag är ju inte direkt en sexmaskin men om det kommer ett tillfälle så…
- Då får du passa på. Jag hörde att hon är tillsammans med Sebastian, inflikade Peter.
- Quidditchspelaren i Ravenclaw? frågade James och Remus nickade.
- Jag har också hört det. Några av de andra prefekterna från Ravenclaw pratade om det.
- Bättre lycka till nästa gång Tramptass!